Eller så gör jag det. Alldeles för väl.
Jag tänker på alla människor i mina flöden i sociala medier som rest till södra Europa och andra turistområden med flyg den här sommaren. Det var som om många bara ”nu har jag inte fått min kvot av poolbad, drinkar och golf i 35-gradig värme tillgodosedd på ett par år, så nu måste jag få ordning på det” och ”mina barn har inte fått åka utomlands på två år, nu måste deras erfarenhetsbank av all-inclusive och infinity-pooler fyllas på”.
Jag var där själv för 7-8 år sedan. Fast då var det storstadssemestrar jag tyckte att mina barn hade ”behov” av. Så jag fattar. Men ändå inte. Eftersom vi nu vet så mycket mer. Så oändligt mycket mer.