Valutgången gjorde mig alldeles uppgiven på samma gång som jag insåg att nu måste vi enskilda människor ta tag i de stora frågorna. De som kom till makten gjorde det på plånboksfrågor och genom att elda på rädslor. Men allt det här vet du ju, kära läsare. Dags för de viktiga siffrorna.
Visste du att vi under 80- och 90-talen fick sju procent i reallöneökning, en liten ökning av köpkraften. Men de tjugo åren efter det har reallöneökningen legat på 53 procent. Jag kan tänka mig att de flesta av er tänker ”ja, men det är ju bra”. Vi har vant oss vid att vi nästa år kan åka litet längre bort, köpa litet dyrare kläder, det har gått allt fortare att spara ihop till renoveringar och ny inredning.
Det har gått fort att vänja sig. Jag undrar om det är därför själva tanken på en lågkonjunktur är så djupt skrämmande och nästan kränkande?
Nu stundar Black Friday, Black Week, Cyber Monday och sedan kommer julen. Vi kan shoppa oss alldeles stinna. Men så såg jag några siffror som jag hoppas får några till att tänka efter: vi svenskar köper i genomsnitt nytt för 200 000 kronor per år men reparerar och lagar för endast 27 kronor (DN 221113).
Jag stannar här för idag. Återkommer mycket snart.